Honeypearl

Nu har man blivit mormor:D och den kännslan är helt underbar.

Den 6 februari på morgonen åkte jag med Malin in till förlossningen och då va kl 8:30, Sesse hade haft värkar sen natten innan så det va andra dagen hon hade värkar.

Kl 13:00 ringde jag till förlossningen och sa att vi va på g in, vi gjorde oss i ordning och åkte dit. Kom fram kl 14:00 Dom gjorde ctg på henne och helt rätt hon hade värkar. Kl 15:20 var hon öppen 4cm, blev flyttat till ett förlossningsrum. Underhela dagen var hon uppe och gick så det skulle bli lättare. Kl 20:30 hade hon öppnat sig 7cm och har för mig att kl va 23 när hon fick lustgas då hade hon svåra värkar och hade öppnat sig 8cm.(hon fick berömm av personalen för att ha klarat sig så länge och att hon hade vart uppe så mycket)
KL 00:30 ville hon ha ryggmärgsbedövning och dom sa att han skulle komma snart till henne, kl 01:30 var han i rummet bredvid men därifrån fick han sticka iväg till något barn som hade det svårt:( så Sesse fick vänta tills kl 03:30 men det gick bra att fixa det och hon fick en liten stund att vila(då somnade jag i 15 till 20min), halv sex på morgonen hade hon öppnat sig 10 cm och allt va mjukt och fint. Barnmorskan tog vattnet hos henne och kort därefter satte värkarna i gång på fullt igen.....värkarna kom med en minut i mellan och nu hade hon fruktansvärt ont igen dom hade glömt att fylla på rmb, det fick hon och tyvärr hjälpte det inte mycket:(
Ca 07:30 hade krysvärkar satts igång men inget hände, han kom inte ner. Jag märkte att personalen började prata om att det va konstig att inget hände och då blev hon satt i dropp för att göra värkarna ännu mer intensiva.....men inget hände eller väldigt lite. Dom bestämmde sig för att kalla till en läkare som kom ganska fort dit, läkaren sa till dom att ge henne full dos med dropp (då var Sesse ganska slut stackarn) men det hände inte mycket då heller :( Jag började bli fruktansvärt orolig och man fick ju inte visa henne hur jobbigt man tyckte det va, fick vända mig om flera gånger så att hon inte såg tårarna som va på väg ut. Nu blev sjuksköterskan tillkallat och hon skulle lägga sig på Sesses mage för att trycka ner bäbisen...då blev jag rädd.....men inget hjälpte. Hörde att dom prata om något bråsk (tror det stavas så) som va i vägen (vet inte vad det kan va) men iaf så frågade läkaren Sesse om hon verkligen ville försöka själv eller om dom skulle hjälpa henne med sugklocka och Sesse sa att hon ville ha hjälp för han kom ju inte ut.... bara några minuter senare eller kl 09:31 och efter mycket slit fick dom ut lilla killen men jag har aldrig sett nåt liknande när dom drog ut han.....läkaren fick verkligen ta i med alla sina krafter:S Men vilken lycka när hon fick han på sin mage, tårarna bara spruta från mig......äntligen va det över och både var ok. Nu beundrade vi bara det lilla livet som precis hade kommit till världen och så söt han var, helt underbar:)
Det verkligen lyste om Sesse när hon höll han i sin famn och sa om och om igen min lilla älskling du är vackrast i hela världen (och nu börjar jag gråta igen när jag tänker på allt)

Jag klippte på navelsträngen och blev så lycklig att jag skulle klara av det, för jag va inte säker på att jag skulle göra det.

Det tog lång tid att sy ihop allt för hon hade spruckit så mycket (som dom sa:tre lager och hela vägen) en åder hade spruckit oxå så hon förlora 2 liter blod stackarn.

När dom höll på och tvätta va henne och så då sprang jag ner för att ringa hennes pappa,Kiddi och Markku för att brätta att det va över:)

Sen fick vi fika och jag sa till personalen att dom va tvungna att låta henne vila nu för hon hade inte sovit mycket på tre dygn, dom blev ju inte glada av att jag sa så och dom frågade mig om jag kunde ta hand om lillen....och oj va svårt det va att säga att jag va tvungen att åka hem........jag hade vart uppe i 39 timmar och va helt slut, sen visste man inte när hon skulle få åka hem och jag skulle göra i ordning hemma hos henne så jag visste att jag va tvungen att vila lite och äta....hade blivit helt skakig av näringsbrist. Höll på att svimma kl 6 på morgonen men då fick jag en macka och lite fil för att hålla mig uppe, då hade jag inte ätit nåt sen frukost dan innan. Det bara fanns inte tid för det då.

Men iaf så kom sjuksköterskan och sa att hon kunde ta hand om han (hon va helt underbar)
När jag skulle säga hejdå till Sesse brast det något inuti mig och jag börja storlipa, kunde inte sluta......skitjobbigt....Sesse frågade varför jag grät och jag sa att jag visste inte det, men jag trodde det var för att jag var glad över att han hade kommit ut och allt va ok med dom. Men nu vet jag att det va pga att alla kännslor släppte där. Oron över min dotter som hade fått pinas där så länge och den svåra förlossningen och sen det att jag kände mig så rutten att lämna henne där helt själv:S......jag grät hela vägen hem.

Men gud va min dotter var duktig och stark...helt otroligt. Jag är så stolt (och nu börjar jag gråta igen)

Men nu har hon och lille plutt kommit hem :D jag var hos henne första natten och nu är hennes pappa där plus hennes bror och hans flickvän så hon är inte ensam. Känns tryggt :)

När jag lämna dom i går hade hennes pappa lagat mat til henne och hjälpt henne lite med amningen för hon hade fått mjölkförstoppning (han kan sitt :D) Man kan se det på långa vägar hur stolt han är:D och Kiddi och Alexandra låg med Jonathan i sängen och prata med han:)

Gabbe blev överlycklig över den lilla och ville att han skulle va storebror till han hihihi
Ingen plast morbror bara storebror hahaha och han tycker han är jättesöt :D Jasse tycker det oxå men hon verkar lite blyg:)
Och Markku är en riktigt stolt "morfar" men han har inte riktigt vågat gå för nära för han har vart sjuk och vill inte smitta den lilla busen:D men jag tror han längtar efter att få hålla han :D

Så nu är Sesse nya liv i starten som hon säger, och jag vet hon kommer att behöva hjälp och det kommer hon att få. Skönt med hjälp i början allt är ju så nytt för henne...mammarollen..
Men det är skönt att veta att man kan oxå ringa Mira om det är något man behöver fråga om för hon kan sitt:D Och det va så länge sen jag hade barn att man har glömt ganska mycket och mycket har förändras sen dess.
Så Mira (jag vet att du läser det) Tack för att du finns där för Sesse och mig, tack för att du är en sån underbar och go vän. Dig ska man va rädd om för det finns inte många sånna pärlor som du <3

Det va nog allt för denna gången, ha det bra alla.
Over and out!

   Älskar er så mycket!!!