Inte igen :/
Mår inge bra :/
Har börjat få igen känslan av att hjärtat slår tusen gånger för fort och svag i kroppen. Har vart inlagd på sjukhus två gånger pga det och det är inte kul...förra gången jag fick det så kunde jag knappt gå eller prata blev som drogat och eller full....händerna domnade bort och fötterna upp till knäna...men dom hitta inget fel och det förvånar mig inte för jag va ju på Mälarsjukhuset!! Dom tog massa prover och kollade allt sen först så sa dom att jag behövde B12 vitamin och jag fick massa sånt sen när jag åkte hem fick jag med mig B vitaminer men det komiska va att det fanns ingen B12 i dom :P Sen fick jag åka ambulans dit igen bara två dagar senare och efter 3 dagar till där inne fick jag diagnos: Jag hade kommit in i klimakteriet hahahaha ok? Kollade allt på nätet om det men hitta inget som passade med hur jag mådde så jag ringde barnmorska för att kolla upp det och hon sa att jag skulle fortsätta att söka hjälp för det hade inget med det att göra. Ok då ringde jag till vårdcentralen här och ville ha tid fort som fan för jag fungerade ju inte i vardagen men jag fick vänta i nästan två veckor och när jag kom dit så pratade han med mig och till slut sa han men du har ju panik ångest! ????? VA ???? JAG Nej nej det kan inte stämma!!! Gick hem och funderade på allt han hade sagt till mig och började inse att det kunde fan i mig va så :/ Hade ju vart med om en del så ja det kunde va det som hände då :/ Usch och fyy inget kul det där!! Efter ett tag så började jag må bättre och vi åkte till Island för att träffa min dotter och hennes familj samt se min nya lilla dotterdotter :) Plus alla andra släktingar och den resan blev som vitamin för mig för jag blev mycket bättre då :) Men sen kom vi hem och åkte till Gävle en sväng för att se mina barnbarn där Kiddi hade fått ökning och fick dom en liten prinsessa :) Så hem igen och då vart det bada åka hit åka dit och överallt och bara jag som har körkort. Sen planera en resa bara för oss två för vi fick ta hand om min sambos son eftersom att hans mamma hamnade inne på sjukhus för vattnet hade gått hos henne i vecka 25/26 (vi skulle ha vart barnlediga när vi kom från Island men det blev inte många dagar) Så Tallinn kryssning bestäldes och nu börjar det närma sig och man ser att man har inte råd att åka och då bestämde vi att skita i det men ändå så skriver min sambo om det som att vi ska åka? Klarar inte av att ta upp det igen för då är det bara jag som är såå taskig och jobbig och tråkig :/
Så nu är allt bara skit och jag orkar inget vill bara lägga mig ner och dö! Orkar inte att man aldrig kan göra nånting som jag tycker är kul!! Orkar inte va så jädrans känslig så jag klarar inte av minsta lilla, som i dag så ville hans son åka och bada och då skulle han fråga mig men jag har ingen lust att åka och bada för jag orkar inte att sitta i solen och inte dopppa mig men jag badar inte ensam och min sambo vill inte bada för det är för kallt! Men iaf så åkte jag dit och satt i skuggan hela tiden tills vi åkte hem igen.
Så minsta lilla kan göra så att det börjar igen och nu har man ju massa saker man tänker på, hur ska vi klara av denna jädrans resa?? Hur ska vi sen kunna ta oss upp till Gävle??? Och därifrån till Stockholm?? Usch orkar inte!! Skulle bara vilja åka till min son och va där i nån vecka och vila!! Saknar alla mina barnbarn så fruktansvärt mycket :(
Förlåt om det va för mycket men jag tror ändå inte att det är nån som läser det här :)
Ha det fint om det är nån som läser.
Over and out!
Har börjat få igen känslan av att hjärtat slår tusen gånger för fort och svag i kroppen. Har vart inlagd på sjukhus två gånger pga det och det är inte kul...förra gången jag fick det så kunde jag knappt gå eller prata blev som drogat och eller full....händerna domnade bort och fötterna upp till knäna...men dom hitta inget fel och det förvånar mig inte för jag va ju på Mälarsjukhuset!! Dom tog massa prover och kollade allt sen först så sa dom att jag behövde B12 vitamin och jag fick massa sånt sen när jag åkte hem fick jag med mig B vitaminer men det komiska va att det fanns ingen B12 i dom :P Sen fick jag åka ambulans dit igen bara två dagar senare och efter 3 dagar till där inne fick jag diagnos: Jag hade kommit in i klimakteriet hahahaha ok? Kollade allt på nätet om det men hitta inget som passade med hur jag mådde så jag ringde barnmorska för att kolla upp det och hon sa att jag skulle fortsätta att söka hjälp för det hade inget med det att göra. Ok då ringde jag till vårdcentralen här och ville ha tid fort som fan för jag fungerade ju inte i vardagen men jag fick vänta i nästan två veckor och när jag kom dit så pratade han med mig och till slut sa han men du har ju panik ångest! ????? VA ???? JAG Nej nej det kan inte stämma!!! Gick hem och funderade på allt han hade sagt till mig och började inse att det kunde fan i mig va så :/ Hade ju vart med om en del så ja det kunde va det som hände då :/ Usch och fyy inget kul det där!! Efter ett tag så började jag må bättre och vi åkte till Island för att träffa min dotter och hennes familj samt se min nya lilla dotterdotter :) Plus alla andra släktingar och den resan blev som vitamin för mig för jag blev mycket bättre då :) Men sen kom vi hem och åkte till Gävle en sväng för att se mina barnbarn där Kiddi hade fått ökning och fick dom en liten prinsessa :) Så hem igen och då vart det bada åka hit åka dit och överallt och bara jag som har körkort. Sen planera en resa bara för oss två för vi fick ta hand om min sambos son eftersom att hans mamma hamnade inne på sjukhus för vattnet hade gått hos henne i vecka 25/26 (vi skulle ha vart barnlediga när vi kom från Island men det blev inte många dagar) Så Tallinn kryssning bestäldes och nu börjar det närma sig och man ser att man har inte råd att åka och då bestämde vi att skita i det men ändå så skriver min sambo om det som att vi ska åka? Klarar inte av att ta upp det igen för då är det bara jag som är såå taskig och jobbig och tråkig :/
Så nu är allt bara skit och jag orkar inget vill bara lägga mig ner och dö! Orkar inte att man aldrig kan göra nånting som jag tycker är kul!! Orkar inte va så jädrans känslig så jag klarar inte av minsta lilla, som i dag så ville hans son åka och bada och då skulle han fråga mig men jag har ingen lust att åka och bada för jag orkar inte att sitta i solen och inte dopppa mig men jag badar inte ensam och min sambo vill inte bada för det är för kallt! Men iaf så åkte jag dit och satt i skuggan hela tiden tills vi åkte hem igen.
Så minsta lilla kan göra så att det börjar igen och nu har man ju massa saker man tänker på, hur ska vi klara av denna jädrans resa?? Hur ska vi sen kunna ta oss upp till Gävle??? Och därifrån till Stockholm?? Usch orkar inte!! Skulle bara vilja åka till min son och va där i nån vecka och vila!! Saknar alla mina barnbarn så fruktansvärt mycket :(
Förlåt om det va för mycket men jag tror ändå inte att det är nån som läser det här :)
Ha det fint om det är nån som läser.
Over and out!
Kommentarer
Trackback
